Januari: 21 grader. Augusti: 28. Lanzarotes statistik verkar påhittad av turistbyrån, men den är ren geografi. Ön flyter mitt i Kanarieströmmen — en sval havsflod som kommer ner norrifrån — och under passadvindarna, som vädrar oavbrutet. Resultatet är ett av planetens mildaste och stabilaste klimat: omkring tretusen soltimmar om året, regn bara några få dagar, ett hav som aldrig går under 18 grader och ingen vinter värd namnet. Här frågar man inte "vad blir det för väder?" utan "hur mycket sol vill du ha i dag?". En enda allvarlig varning: den där solen, med brisen som förställer sig, bränner på riktigt. Alltid solkräm — en lokal väns ord.
Lanzarotes klimat är resultatet av en geografisk vall över tre band, och att förstå den gör resan intressantare — och packningen enklare.
Första bandet: latituden. Ön ligger på Saharas höjd; rent teoretiskt borde den vara en ugn. Andra bandet: havet som räddar den. Kanarieöarna flyter mitt i Kanarieströmmen, en gren av Nordatlantens stora kretslopp som för svalt-tempererat vatten ner från högre latituder. Den havsfloden omger ön med ett hav som bara pendlar mellan vinterns 18 grader och sensommarens 23 — och ett så stabilt hav är en jättetermostat: det kyler luften i augusti, mildrar den i januari och tar bort klimatets varje frestelse till ytterligheter. Tredje bandet: passadvindarna (alisios), den permanenta ventilationen från nordost, som förklaras i detalj på sitt eget kort och som fullbordar arbetet.
Resultatet är ett klimat som meteorologerna räknar bland världens mildaste. Dagens maxtemperaturer rör sig nästan hela året mellan 21 och 29 grader; nätterna mellan 14 och 21. Det finns ingen kall årstid — den lanzarotiska "vintern" är en vår med svala nätter — och riktiga värmeböljor är korta besök, nästan alltid med calima (Saharadis av damm). Regnet? Ett rykte: drygt hundra millimeter om året, koncentrerade till en handfull dagar mellan december och februari, ofta i korta skurar med regnbåge på köpet. Och solen: omkring tretusen timmar per år, på den europeiska prispallen. Därför "går det" året om här: strand i juletid, vandring i augusti (tidigt och med vatten), cykel vilken månad som helst.
Nu det finstilta som en lokal vän aldrig hoppar över. Ett: solen på den här latituden är verkligen stark, och brisen är en lögnare — du känner inte värmen, men UV-indexet är högt större delen av året, till och med när det är molnigt. Solkräm, keps och solglasögon är inga broschyrråd: de är utrustning. Två: brisen som svalkar stranden mitt på dagen kan kräva en tunn jacka när kvällen faller, särskilt på vintern — hemligheten är att klä sig i lager, som en sommarlök. Tre: havet är rent och tempererat, men det är öppna Atlanten — respektera flaggor och strömmar, särskilt vid nord- och västkusten.
Med de tre reglerna inlärda tänker du redan som en öbo: här är klimatet inget samtalsämne — det är en pålitlig kompanjon. Av det slag som inte sviker en enda dag om året.