I en underjordisk sjö på öns norra del lever ett djur som inte finns någon annanstans på jorden. Den heter jameíto (blind albinokrabba), mäter knappt en centimeter, är vit som papper och helt blind. Dess närmaste släktingar lever på havets djup, tusentals meter ner; den här bor i stället några steg från ytan, i det kristallklara vattnet i Jameos del Agua. César Manrique gjorde den till platsens symbol, och i dag är den nästan öns inofficiella emblem. Att se den är enkelt: hundratals vita prickar som lyser i det mörka vattnet. Att skydda den är lika enkelt: inga mynt, ingen blixt, rör inte vattnet.
Jameíton (Munidopsis polymorpha) är tekniskt sett en liten blind trollhummer. Den beskrevs av vetenskapen i slutet av 1800-talet och har förbryllat biologerna ända sedan dess: den tillhör en familj kräftdjur som nästan alltid lever på de abyssala slätterna, på enorma djup, i havsbottnens totala mörker. Och ändå är den här, knappt några meter under havsytan, i den inre sjön i Jameos del Agua.
Förklaringen är själva lavatunneln. När vulkanen La Corona bildade sitt väldiga lavarör översvämmades en del av det av havsvatten som sipprar in genom berget. Resultatet är en synnerligen sällsynt livsmiljö: saltvatten, stilla, genomskinligt och i evigt halvdunkel — en bit "djuphav" inkilad inuti en ö. För jameíton är den sjön hela universum. Det finns ingen annan population som den i världen.
Kroppen berättar dess historia: inget pigment, för i mörkret är färger till ingen nytta; ingen fungerande syn, för det är inte ögonen heller; och extremt långa antenner som den använder för att "se" genom att känna och lukta på vattnet. Den äter de mikroskopiska partiklar som tidvattnet trycker in i tunneln två gånger om dygnet.
Den är också ett skört djur. Kopparn i ett enda mynt som kastas i sjön oxiderar och kan förgifta hela kolonier — därför är det strängt förbjudet att kasta något alls i vattnet. Starkt ljus och buller stressar dem också. När du besöker Jameos, titta i lugn och ro: hundratals små vita prickar som rör sig över den svarta stenen, som stjärnor på en upp-och-nedvänd himmel.
César Manrique förstod före alla andra vad han hade framför sig: han gjorde den lilla krabban till logotyp för Jameos del Agua, och i dag finns dess silhuett över hela ön. Få platser i världen kan skryta med något liknande: ett djur som bara finns här, i en grotta, och som får plats på en fingertopp.